Wind Sports - Wind powered action and extreme sports - Kitewing, ice sailing, kite surfing, outdoor, kite boarding, ice kite, skiing...

Nästan som att flyga (1997)

Solen syns som ett blekt klot på en grå himmel. Det blåser hårt in mot stranden på Drumsö där jag står. Idel glada miner runt omkring mig.

Kommentarerna kommer från cirka tolv välpåpaltade hurtiga män som håller på och bygga ihop sina färggranna segel ute på isen. De ska just delta i finländska mästerskapen i vingsegling, andra delen. Första delen av tävlingen avgjordes i går, den sjätte mars, i varmt solsken och utan vind. Deltagarantalet har sjunkit något sedan i går fastän vädret så att säga är bättre i dag. Det är de garvade som deltar i hela tävlingen, de som deltog mest på skoj har blivit hemma i dag.

Lätt och snabbt Vingsegling är en rätt så ny vintersportgren. Med ett så kallat skimbat-vingsegel seglar man på is eller snö. Seglet är litet och påminner om ett hang-glidersegel. Man använder vanliga slalomskidor eller skridskor, seglet håller man i händerna. Det kanske låter tungt, men om du ser en vingseglare tycker du det ser ytterst enkelt ut. Tungt är det inte när man väl lärt sig - seglet väger endast cirka sex kilogram, och när det blåser håller vinden det uppe och skonar armmusklerna. Timhastigeten kan gå upp till över 80 kilometer om det blåser hårt.

Det påminner om att surfa, men det anses vara lättare. Samma känsla av envishet när man börjar surfa som när man börjar vingsegla har jag i alla fall upplevt. Man kämpar mot vinden, misslyckas om och om och blir allt argare och envisare, kämpar för att övervinna vinden, få upp seglet och känna hur vinden tar tag i det. Det är den underbara känslan av att susa framåt med vinden som lockar en att fortsätta tills man lärt sig.

Flög tjugo meter De som deltar i tävlingen har alla lärt sig. De flesta är gamla garvade vindsurfare, en del har sportat med hang-gliding. Carl-Magnus Fogelholm höll länge på med hang-gliding, tills det en gång höll på att sluta riktigt illa: hang-glidern gick sönder så han hoppade med fallskärm och fastnade i ett träd.

- Det här är ju inte riktigt som hang-gliding, ett substitut för det, liksom. Bara nästan som att flyga. Men det är tryggare.

Man kan få en känsla av att flyga. Vesa Leskinen har upplevt mer än känslan. Han är en erfaren surfare som gjort vålter på Ålands hav om somrarna. Först den här vintern hittade han sin vintersport, ändå han är redan i toppen bland vingseglarna.

- Vesa åkte upp på ett gupp här om veckan, i hård blåst, och han flög cirka tjugo meter. Det borde man ha filmat! berättar Carl-Magnus.

Carl-Magnus är VD för esbofirman Skywings som har utvecklat vingseglen, och han har byggt ihop de flesta segel som finns med sina egna händer. Han har själv blivit en av de hänbitna vingseglare som tränar varje veckoslut så länge isen utanför Drumsö håller.

Vind i seglen Finländska mästerskapen blev annulerade för några veckor sedan för att det blåste för lite. På lördagen måste deltagarna vänta ända till klockan fyra på vinden. Men i dag är det start klockan tolv som planerat. Tolv segel är ihopsatta (efter att ha varit ihopvecklade i bilar) och bildar en lysande rad på startlinjen i kontrast till den blåvita snön på isen. Någon ropar helt informellt "start" och så glider tolv segel i väg.

De tävlar nu i en så kallad M-bana, från startflaggan nära stranden ska man runt tre flaggor längre ute och därefter in mot mål nära stranden. Elva segel följs åt tätt efter varann, efter en stund mindre tätt då några är snabbare och skickligare än resten. Carl-Magnus och hans gulvita segel väljer en lite annan rutt mot första flaggan. Det visar sig ganska lyckat, men de snabbaste kommer i alla fall i fatt honom. De snabbaste är Vesa och Sami Tuurna, han som hittade på hela idén med vingsegel.

Färgranna segel glider jämnt med vinden. När jag provade gled jag snabbt en bit, för att sedan tappa vinden ur seglet eller tappa seglet i vinden. Men de här glider snabbt och jämnt fram till flaggan, vänder och glider snabbt och jämnt tillbaka.

Sami är först i mål med Vesa tätt efter sig. Carl-Magnus som tog sin egen väg i början blir sjätte i denna omgång. I nästa omgång ser jag att någon annan provar Carl-Magnus rutt. Det är en jämn omgång, en rak linje av segel pilar ut mot första flaggan och rundar den. Ett hav av brokiga segel kryssar om varann långt ute på isen. Som fjärilar på en äng. En orange fjäril kommer plötsligt med hög hastighet rakt inåt. Det är Vesas segel. På slutrakan glider Sami förbi. En terrängskidare som korsar banan blir nästan under dem. Sami vinner.

Det räcker bara några minuter innan alla tolv seglen nått målet. Därpå följer genast ännu en likadan runda.

- Det gick så snabbt att jag missade hela tredje rundan, märkte inte när de stack, säger Carl-Magnus när det blir kaffepaus efteråt.

Italienska drömmar Under pausen talar vi lite om den italienska filmgruppen som vill komma och vingsegla från Helsingfors till St.Petersburg. De har skrivit till Carl-Magnus upprepade gånger och bett om råd. Först hade de tänkt sig Stockholm-St.Petersburg, men Carl-Magnus avrådde dem... De vill inte heller lyssna när han säger att det även är farligt härifrån - längre ut finns det meterbreda sprickor i isen. De bildas av trycket när det blåser. Även sjöfartsstyrelsen varnar. Men italienarna är fortfarande ivriga och ännu mer äventyrslystna. De är på väg hit denna vecka för att inspektera isen själva med hydrokopter. Vesa har sagt att han ställer upp och följer med dem om de åker. Idén är att filma människan och naturkraften.

Första gången VM Tredje rundan efter paus. Två par i övre medelåldern promenerar längs stranden med en hund.

- F.M.-tävlingar! läser en av dem på skylten vid bryggan.

Stora skratt. De tittar på deltagarskylten; ett stort papper tejpat på en bil. Deltagarnas namn och poäng är skrivna med svart tusch. De läser namnen högt: Sami T., Calle F., Heguli, Ykä... de skrattar ännu mer.

Jag tycker det är trevligt att allt inte är så officiellt och professionellt när det gäller sport. Men kanske vingseglarna år 2050 tränar i innehallar på sommaren och dopar sig...

I år deltar vingseglarna första gången som en egen klass i världsmästerskapen i is- och snösegling. VM 24-27.3. hålls på Ule träsk, i Paltaniemi nordväst om Kajana. En internationell juri dömer. Man får konstruera segel fritt, men jurin kan förbjuda en att delta om de anser ens segel vara farligt för medtävlarna. Det finns flera olika klasser som alla måste ha minst tjugo delatagare. Även skilda damklasser. Det separata maratonloppet är en farttävling utan klasser.

Även i de finländska mästerskapen ingår maraton. Det är den sista rundan i tävlingen. Banan har formen av ett S, och den går fram till en holme långt ute. Man ser seglen som små små prickar om ens det.

Sami och Vesa är överlägsna igen. Det dröjer lite innan de sista är i mål. I maraton ser man framför allt vem som är uthålligast.

Det blir prisutdelning. Årets finländska mästare är Sami Tuurna, med poängen 4,4. Han kysser sin medalj tre gånger. Vesa tog hem silver med 7,6 poäng.

Och nu börjar träningen inför VM.